Gått några dagar nu sen senaste inlägget. Jag har liksom inte tagit mig tid, funnit tid till övers för att kunna uppdatera. Har vart mycket nu dom senaste dagarna faktiskt. Ja visst. Nej, jag lovar. Det är sant. Visserligen har jag nu vart sjuk i snart två veckor (fortfarande inte frisk!) men går till jobbet ändå. Jag måste. Vi har nämnligen ingen extrapersonal att kalla in ifall nån av oss skulle bli sjuka så stannar jag hemma en dag blir dom en nisse kort på jobbet å då mår jag riktigt dåligt!
Kanske dags att ge en update på status i livet..
Okej så here goes. Om lite drygt 14 dagar, alltså runt den sista September måste jag flytta från Lidingö. Jag har letat lägenhet febrilt men utan lycka och som sista utväg skulle jag flytta hem till mamma igen (Deprimerande liksom, man går baklänges i livet). Nu idag, på lunchen, ringde jag henne för att bara prata lite och då kom det fram att hon fått två jourbarn i dagarna vilket effektivt krymper min lediga plats till.. ptja, ingen plats. Så alltså nu, 14 dagar innan jag måste vara borta från huset har jag alltså ingenstans att bo. Jag kan inte heller bo med min pappa då han inte heller har någonstans att bo - han har fått hitta en nödlösning hos familjen..
Sista december går mitt anställningskontrakt ut och ptja, ser inte ut som om att företaget kommer att finnas kvar då vilket isf skulle innebära att jag står utan jobb. Klart, jag skulle kunna börja söka nytt redan nu men det är som vanligt, lättare att sitta här och tycka till och klaga än att göra något åt saken.
Min gammelmormor dog i förrgår natt nere i Småland. Gammelmormor Junia blev 107 år gammal. Jag kommer att sakna dig och din fantastiska energi och glada lynne! Hälsa farfar från mig, vi syns snart (Inte riktigt än hoppas jag..)
Så förutom min lilla ångest gällande bostad slog det mig idag också att jag inte har några sådana riktiga kompisar. Såna vänner man kan vända sig till i ur och skur. Såna man bara kan ringa och glida över till för att man har tråkigt. Vänner som finns där för en, även om det bara är för att snacka lite skit eller för att umgås. Det saknar jag något så oerhört.
Inte roligt att vara ensam. Jag går upp på morgonen, äter frukost -ensam-, åker till jobbet -ensam-, jobbar i 9 timmar, åker hem -ensam-, fixar och donar lite hemma -ensam-, går och lägger mig, -ensam-, vaknar upp nästa dag.. OSV OSV
Så under en normal dag har jag kanske uhm, ca 0 sms/samtal såvida jag inte själv ringer eller sms:ar någon. Aldrig någon som hör av sig till mig, lite trist. Ensamt. Utanför.
Alltså, lite recap.
Hemlös. Arbetslös. Kompislös. Flickvännslös. Tjock och Ful. Allmänt retarded.
Mår både fysiskt och psykiskt dåligt. Inte mycket som är rätt.
Tragiskt.
(Och nu är det kanske lite lättare att förstå varför jag inte vill uppdatera bloggen särskilt ofta längre. Det händer liksom ingenting i mitt liv. Suck)
I slutändan är det väl ändå bara att fortsätta knata på, kan ju inte bli så mycket värre än så här menar jag. Usch. Så nu vet du iallafall varför jag inte uppdaterat bloggen på några dagar F. Hoppas du är nöjd nu!
iTheme Techno Blogger by Black Quanta. Theme & Icons by N.Design Studio. Distributed by eBlog Templates
19 september 2008 kl. 00:54
"Hoppas du är nöjd nu!"
AOTCH! sorry sorry.
kom bara ihåg vad jag har sagt :)
21 september 2008 kl. 17:32
Du är aldrig ensam, du är i min familj och vi står tillsammans i ur och skur :)<3