I, Felix.

Det går nedåt nu. Väldigt mycket nedåt. Deep, deep, deep down liksom. Suck.

Jag lovade mig själv att inte låta det hända igen, inte känna mig så här. Inte låta det gå ut över andra. Vet inte vart jag ska ta vägen plus att nu har jag ett jobb som helt går ut på att vara trevlig och snäll gentemot främmande folk. Det är vanligt förekommande att man sätter på sig en mask på jobbet men.. inte som nu. En hel omställning. Från.. något annat till glad och positiv. Svårt att hålla det borta från resten av folket man jobbar med men jag måste lyckas. Måste.

Jag lovade mig själv att inte låta det hända igen, inte känna mig så här. And yet, here I am. Tre år, sju månader senare. I precis samma utgångsläge. Helvete.

Känns förjävligt. Helvete. Varför?