I, Felix.

Ångesten väller in över mig likt en flodvåg väller in över strand och land. Får allt oftare problem med att andas, varje dag går lite tyngre, lite svårare.

Hatar när folk frågar "Hur är det?" eller "Hur mår du?" - Vad fan ska man säga? Slutar alltid med ett trevande "ok" för att kunna gå vidare typ.

Borde sätta mig ner, ta ett djupt andetag och skriva bara för att skriva, få ut orden inom mig. Eller nått. Någonting måste hända. Mår riktigt dåligt just nu. Livsgnistan försvinner mer och mer, dag för dag. Mer och mer hopplöst för varje dag som går. Jag tror jag sakta men säkert börjar ge upp rent mentalt. Orkar inte gå och träna längre, orkar inte ens gå och hämta kryddor från skafferiet i köket när jag har tatt med mig fel krydda till matbordet. What's the point liksom.

Godnatt.